Posts Tagged ‘terminalen’

Nu ska vi ge oss på lite seriöst labbande i terminalen. Vi börjar med att skapa en mapp, eller ”katalog” som terminalfolket ofta kallar det. På engelska heter det ”directory”. Det kan vara bra att lägga på minnet. Observera! Kolla noga så att det inte finns någon mapp med det namnet innan, för då kan […]


Dags att ta fram pekpinnen och rottingen. Terminalen är inget för veklingar och klantskallar. Hittills har vi för all det gjort tämligen ofarliga saker, men oftast kräver terminalen att du vet vad du gör. Det finns ingen ångervecka, sällan några varningar och ingen papperskorg. Tar du bort en fil är den borta. Tar du bort […]


Att återvinna och återanvända är ju inne, miljövänligt och så där och naturligtvis kan du återanvända dina kommandon också. ”Vintage” säger en del… Använd uppåtpil (bland piltangenterna) för att bläddra bland gamla kommandon. Vänster- och högerpil för att gå runt i de sparade kommandona och ”Suddknappen” eller [Delete] för att ta bort. Vill du ta […]


Att hitta bland filerna i Ubuntu är både lätt och svårt. Lätt om man håller sig i sin hemmapp, och det är där man hamnar från början, men svårt om man ska försöka göra sig någon uppfattning om allt som finns på hårddisken. Hur som helst är det samma filer vi snackar om oavsett om […]


Okej, förrförra gången nosade vi på kommandona cd och ls och eftersom det förmodligen är de kommandon de flesta använder mest, ska vi gräva lite djupare, men först en liten tur i GNOMEs filbläddrare. Öppna Platser>Hemmapp och klicka sedan på uppåtpilen så många gånger det går så den blir grå. Du har då kommit till […]


Så är det dags för den andra lektionen i terminalskolan. Terminalen och det grafiska gränssnittet är i mångt och mycket samma sak. Det är två olika verktyg för att komma åt att styra din dator, köra program, kolla på dina filer, flytta dem, kopiera dem, radera dem osv. Det är alltså samma dator du donar […]


-En stor stark försöker jag säga, men musiken i lokalen är för hög, så bartendern kan inte höra. I stället måttar jag med armarna, som den värsta storfiskaren och spänner sedan mina taniga biceps, som om jag hängde på gym oftare än vid tangentbordet, för att med teckenspråk antyda vad det var jag ville ha. […]