Vägen tillbaka från gärsgårdsserien

22Nov10

Ubuntus internationella LoCo-råd har beslutat att inte godkänna den svenska Ubuntugemenskapen. Det är givetvis mycket pinsamt. Jag tror också att det var onödigt. Den nuvarande ledningen blev nog lite tagen på sängen och var dåligt påläst och lyckades inte riktigt förklara vad Ubuntu Sverige gör. Men det finns några saker att fundera över och rätta till.

  • Inledningsvis är syftet med ett LoCo att ge någonting tillbaka till gemenskapen. Man får gärna ha det kul tillsammans, men det är det vi uträttar som räknas.
  • Ett LoCo är inte ett forum. Man kan använda ett forum för att ge support, föra diskussioner och umgås, men forumet är inte ett självändamål. Kan man släppa tanken på att forumet är världens medelpunkt blir det lättare att ta till sig att aktiviteter utanför forumet också är LoCo-aktiviteter. Rent av att kanske det viktigaste LoCot och därmed dess medlemmar och ledning har att göra sker någon annanstans.
  • Det som upptar mest tid för ledningen är antagligen INTE det som funkar bäst. Ubuntu-se ligger i yppersta världsklass när det gäller översättningar, men det är som med Ubuntu självt — det bara fungerar. Det funkar till och med så väl så att ledningen glömde bort att presentera den delen av verksamheten! Översättningar hör till kärnverksamheten för ett LoCo och det hade nog hjälpt om ledningen hade dragit upp LoCots prestationer där. Jämför då med forumet, som är en ständig pain in the ass med troll och giftspridare eller andra aktiviteter som bara rullar när ledningen drar huvuddelen av lasset. Man riskerar i ledarrollen att glömma det som rullar av sig självt.
  • Vad gäller buggrapporter, bedömning av buggrapporter och marknadsföring har väl för all del verksamheten gått lite upp och ner, men det hade kanske inte skadat att framhålla det som gjorts både i ett kortare och ett längre perspektiv. Räknar man samman det så är det inte så illa pinkat även om det finns en stor förbättringspotential.
  • Sen har vi nog både i med- och motgång varit alltför fixerade vid antal medlemmar och ökningen i det antalet. Visst ger det en viss tyngd att vara många och 16000 är inte lite, men en liten, kvalificerad och väl sammansvetsad grupp kan ofta uträtta mer.
  • Ändå tror jag kärnpunkten i kritiken handlar om vår förkärlek för hemkokta blågula lösningar. Ubuntu är en internationell folkrörelse och en viss rättning i leden och anpassning till krav på rapportering och användande av gemensamma administrativa system tror jag ärligt talat inte skadar. Vi har varit spretiga. Vi har varit mesiga när det gäller att ställa krav på respekt för Ubuntu, dess uppförandekod, värderingar och sätt att jobba.

Jag är övertygad om att LoCo-rådet kommer att åter godkänna den svenska Ubuntugemenskapen relativt snart. Det krävs bara lite skärpning när det gäller det administrativa, att ledningen är påläst på vad vi gjort och gör och inte minst att vi dammar av våra aktiviteter när det gäller marknadsföring, buggjakt och buggbedömning.

https://wiki.ubuntu.com/LoCoCouncil/Agenda/20101116


Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Annonser


One Response to “Vägen tillbaka från gärsgårdsserien”

  1. 1 Maths

    Jag trodde inte att det skulle gå så långt. Och tyvärr kommer man aldrig att ställa trollen till svars. Inte heller dom som inte förstod konstruktiva förslag kommer att nämnas. Analyserar man vad som hände, finns det ändå många intressanta saker man kan dra lärdom av. Sedan måste man ha styrfart nog att dra åt rätt hål. För att levla upp från gärsgårdsserien.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: