Målgruppen är framför allt barn och ungdomar som vill lära sig mer om datorer.

Operativsystem blir någon form av Linux, från början Debian, Fedora eller Arch Linux. Ubuntu kan bli aktuellt längre fram, men det är något problem med stödet för Arm-processorer.

• http://www.raspberrypi.org/
• http://www.idg.se/2.1085/1.426475/varldens-billigaste-dator-borjar-tillverkas
• http://kulturbloggen.com/?p=46592

– Det inte bara att gå över till Linux. Då måste datakompetensen höjas och program bytas ut. Att hoppa till något nytt kräver mycket, säger Erik Björk, it-samordnare på Barn- och utbildningsförvaltningen i Söderhamn

Men vänta nu, skola, vad var det nu man hade den till? Lära sig nya saker kanske?

• http://helahalsingland.se/soderhamn/1.3984962-dyra-datorer-i-skolan

Bild 2 Vi börjar med att slå fast vad Ubuntu Sverige finns till för, så att vi har en gemensam grund att stå på.

Bild 3 Det här är exempel på vad vi gör eller tidigare har gjort. Vi har säkert glömt något.

Bild 4 Så till förslaget. Här är kanske inte så mycket nytt, mer en kortfattad förklaring med vad skillnaden är mellan projekt och grupper, vi återkommer till båda

Bild 5 Grupperna har alltså hand om uppgifter som ständigt måste skötas, som att moderera forumet och att uppdatera mjukvaran i servern. Ni kommer att se att vi har möblerat om ganska rejält. Grupperna styr, som ni ser sig själva.

Bild 6 och 7 Många uppgifter kommer att kräva kompetens från flera grupper och då gäller det att samarbetet mellan grupperna är smidigt. Det kommer dock att behövas någon instans som kan lösa problem coh se till att det flyter

Bild 8 Vi kallar den instansen ”ledningsgrupp”. Jag vet att det låter byråkratiskt men vi har inte kommit på något bättre namn. Det ska i alla fall inte fungera byråkratiskt. Vi tror att ett kollektivt ledarskap är en god medelväg mellan ”envälde” och ”oändliga debatter”.

Bild 9 Vi har ju haft en tendens till ”Mycket snack och lite verkstad”. Många tjusiga planer har det varit, men få har realiserats. Nu fokuserar vi på att få saker gjorda, lite i taget, men tydligt framåt. Det finns en massa teori bakom, ni kan få länkar sen, men huvudsaken är att hjulen börjar snurra. Det hela börjar med en osorterad ”önskelista”, som vi kallar ”backlog”.

Bild 10 Vi sorterar den i viktighetsordning och delar kanske upp stora tuggor i smådelar

Bild 11 IRC-mötet får en ny viktig roll, nämligen att ha sista ordet när det gäller nästa månads uppgifter

Bild 12 Jag sa att vi stuvar om rejält i gruppstrukturen för att samla likartad kompetens i de olika grupperna, men också för att fördela makt och ansvar. Givetvis är det inte hugget i sten utan får justeras efter hand.

Bild 13 Översättning är lätt att glömma bort, för det bara fungerar. Här håller vi högsta världsklass och man ändrar inte i ett vinnande lag.

Bild 14 Support ansvarar för support och handledningar i olika former, men rymmer också moderering. Givetvis är det inte bara de som svarar på supportfrågor.

Bild 15 Webbplatsgruppen ansvarar för att vår viktigaste gemensamma kommunikationskanal med omvärlden och blivande ubuntister håller en hög klass. Personligen tror jag att de kommer att behöva mycket hjälp ett tag framöver.

Bild 16 Teknikgruppen innefattar alla admins, men här vill vi också ha duktiga programmerare och inte minst folk som hjälper oss igång med mer systematiskt arbete med buggrapportering och buggjakt.

Bild 17 och 18 Lite mer om hur vi ser på vad ett projekt är och deras roll i Ubuntu Sverige

Bild 19 Det vi drar igång nu kommer att vara jobbigt. Vi får lära nytt, pröva nya roller och ha kontakt med nya människor (eller gamla vänner i nya ”kläder”. Vi ska ha kul och känna att vi uträttar någonting nyttigt.

Bild 20 Det här kan kanske ses som en betaversion. Allt kommer inte att att funka 100%, men utan att testa vet vi inte var buggarna finns. Låt oss installera, starta om och rapportera buggarna. Vi hittar dem inte med mer snack och ”utredningar”. Jag yrkar bifall till förslaget

sudo do-release-upgrade

Förslaget har postats till på Ubuntu Sveriges mötes-wiki.

Läs det i sin helhet: https://wiki.ubuntu.com/SwedishTeam/M%C3%B6te/IRCM%C3%B6te11?action=AttachFile&do=get&target=Organisation_Ubuntu_Sverige_4.01.pdf

• Givetvis skadar det inte att några av oss verkligen är proffs. Utbildning och erfarenhet sitter inte i vägen. Det betyder att vi, förutom diverse datafolk också behöver marknadsförare, reklamare, designers, journalister, tecknare och fotografer, bland annat. Nå, det är önskvärt, men i brist på bättre kommer vi väldigt långt med häga ambitioner och vilja att lära sig.
• Ännu viktigare är att vi lägger oss till med en professionell attityd till varandra och till jobbet. Ansvar, förtroende, respekt, trevligt uppträdande.
• Vi kan också komma att behöva tillämpa professionella metoder och arbetssätt. Det kan innebära att man måste googla en smula för att fatta vad som snackas om, men den konsten kan vi nog alla. Det som funkar på Google bör vi i alla fall pröva seriöst.
• Sist men inte minst bör vi eftersträva ett professionellt resultat. Att vi kanske inte orkar jobba åtta timmar till för Ubuntu Sverige efter att ha kommit hem från det vanliga jobbet får vi aceptera, men det innebär inte att det vi åstadkommer ska vara sämre, bara att var och en inte hinner göra lika mycket.

Nu snackar vi inte om att vi ska ha det tråkigt. Tvärt om ska vi ha det kul till sammans, men kul innebär att utvecklas, åstadkomma något och vara stolt över resultatet. Nå, vad var det som vi skulle åstadkomma? Vi skulle främja användandet av Ubuntu i Sverige.

Å andra sidan var det än mindre realistiskt att Berlinmuren skulle falla eller att Estland, Lettland och Litauen skulle frigöra sig från Sovjetunionen. Ingen trode väl heller att diktatorerna i Nordafrika och Mellanöstern skulle pressas och i några fall jagas iväg av demokratiaktivister? Och hur många trodde att Kalmar FF skulle ta allsvenskt guld, vilket faktiskt hände häromåret. Ovanliga och orealistiska händelser inträffar ibland — i alla fall om man drar i de rätta trådarna. Fan ta realismen!

Det är vår förbannade skyldighet som ubunteros och medlemmar i Ubuntu Sverige att se ljust på Ubuntus framtid och att jobba för att denna ljusa framtid ska bli verklighet. När framgångarna kommer och exakt hur de kan tänkas se ut vet vi däremot väldigt lite om.

Vi får erkänna att vi har hamnat i en formsvacka, men vi måste börja snickra på den organisation som kan ta oss ur den svackan. Det som håller oss kvar därnere måste vi kasta överbord. Jag tror att vi bör göra rätt stora förändringar — inte minst för att bryta gamla dåliga mönster och öppna upp för nya konstellationer. Likaså måste vi nog lära oss att tänka på nya sätt, som nog kan kännas ovana.

Den organisation vi bygger nu är knappast den som kommer att ta oss ända fram till den stora festen i Globen. Vi kommer att behöva ändra igen! Nu är uppgiften att komma ur kramp, depression och handlingsförlamning och att få saker att rulla igen.

By the way, värvade jag en ny ubuntist i går och en till idag. Nå, värvade var mycket sagt, de kom självmant och ville installera, jag lånade bara ut en skiva. Det börjar våras…

–

PS Jag läser just att Mark Shuttleworth siktar på två hundra miljoner Ubuntuanvändare om fyra år http://tordj.blogspot.com/2011/05/200-miljoner-ubuntu-anvandare-om-fyra.html

]]> http://ubuntufranborjan.wordpress.com/2011/05/17/var-ar-biljetterna-den-festen-vill-jag-vara-med-pa/feed/ 1 urbananjar http://ubuntufranborjan.wordpress.com/2011/05/16/javlar-vilken-fest/ http://ubuntufranborjan.wordpress.com/2011/05/16/javlar-vilken-fest/#comments Mon, 16 May 2011 18:34:09 +0000 urbananjar http://ubuntufranborjan.wordpress.com/?p=1682 ]]> Jävlar, vilken fest det var när vi släppte Ubuntu 15.04! Hela Globen var full av entusiastiska ubunteros, politiker, företagsledare och slipsar från nästan alla kvarvarande dataföretag (de som inte levererade datorer med Ubuntu lade ner eller blev uppköpta). Det var musik med flera av landets största band och tal av IT-ministern och så ännu mer musik och dans. Ubuntu är verkligen stort nu. När Apple släppte ”Bondkatt” (de mer ståtliga kattdjuren var slut) var det förstås också festligheter, men de var med förlov sagt rätt tama. Microsofts Windows 8.8 förbigicks i stort sett med tystnad frånsett ett antal gamla nostalgiker som hade församlats.

Jag sitter och försöker nyktra till och funderar på hur vi kom hit. Samtidigt bläddrar jag i tidningarna och alla har Ubuntu få förstasidan. Vägen för Ubunturörelsen var lite knagglig när den första entusiasmen hade lags sig, men sedan skärpte vi till oss ordentligt…

På varje ort finns det nu en ubuntugrupp, som talar för Ubuntu, hjälper nybörjare och ordnar utställningar, studiecirklar, fester och föredrag men också snackar med myndigheter, skolor och småföretag. De lokala grupperna har stor hjälp av regionorganisationen, som bidrar med utbildning och handhar kontakten med större företag och organisationer.

Centralt har vi en webbplats av yppersta klass. Där finns, förutom möjlighet att ladda ner Ubuntu också lättläst och säljande information och distanskurser om det mesta i ubuntuvärlden liksom ett stort antal handböcker. Stor omsorg har lagts på att vi ska kunna känna stolthet över vår webbplats och rekommendera den inte bara till vänner och bekanta utan också till rektor på skolan eller chefen på jobbet. Informationen är trevlig, lättläst och begriplig och det finns massor av illustrativa bilder och filmer.

Forumbaserad support la vi ner för flera år sedan. Behovet av support har minskat allteftersom Ubuntu blivit lättare och den support som ändå behövs hanteras huvudsakligen lokalt. En viss central support finns ändå, men den är starkt knuten till bugghantering och utveckling och används mest när de lokala grupperna kört fast. En annan uppgift för den centrala supporten är att framställa handledningar och fastställa vad som är ”best practice” i olika sammanhang. Både den centrala supporten och de lokala grupperna arbetar i ett gemensamt ärendehanteringssystem, som i sig har blivit en komet på Sourceforge och som givetvis nu finns i Ubuntus förråd.

Översättningen till svenska blev hundraprocentig för bra många år sedan. Nu kämpar översättarna med nord- och sydsamiska, finska, meänkieli, romani, jiddisch och ett antal invandrarspråk och har kommit mycket långt.

Stora insatser har gjorts för att sprida Ubuntu i olika sammanhang. Ubuntu finns representerat över allt när många människor samlas. Extra poppis är det förstås att representera Ubuntu i Åre på vintern och på olika badorter sommartid. Uppskattad var också den sommar då vi lånade en stor båt och seglade längs kusten och höll ubuntuaktiviteter i varje hamn (de lokala grupperna hade förberett). Våra duktiga föredragshållare turnerar annars året runt och det finns knappast en rotaryklubb eller skola som inte har fått ett besök. Snart sagt varje tidning har haft en ubuntu-skola, ivrigt påhejade av våra duktiga skribenter. Det har givit resultat. mer än en tredjedel av landets hemmadatorer kör Ubuntu, liksom flera stora företag, de flesta landsting och kommuner. Universiteten har haft något av en boom med att utbilda IT-folk i Ubuntu.

Givetvis hade varken vår ypperliga webbplats, ärendehanteringssystemet eller Ubuntu självt blivit vad det blivit utan våra duktiga utvecklare. Nu börjar det bli svårt att förse dem med buggar att sätta tänderna i, men de har hela tiden nya fantasifulla idéer och jobbar flitigt tillsammans med de skickligaste forskarna vid universiteten. Ubuntu 15.04 innehåller för övrigt flera nya program, som det samarbetet lett fram till.

Det är för övrigt otroligt vad mycket dagens datorer kan åstadkomma, med 64 processorkärnor och 32 Gig RAM rör det på sig ordentligt. Förresten, med de nya SSD-3-diskarna är det knappt någon skillnad mellan disk och RAM, men det krävs ett riktigt operativsystem för att dra nytta av kraften. Priset är inte heller att klaga på. En tusenlapp är normalpris för en stationär dator och för det dubbla får man en superlätt datorplatta. Det riktiga prisfallet kom sedan såväl processorn som SSD-disken löddes fast på moderkortet. Man får väl erkänna att Microsoft tappade sin monopolposition inte bara på grund av vår skicklighet och entusiasm. De fattade helt enkelt för sent att man inte kunde ta betalt för opertativsystem när hårdvaran blev så billig.

Störst har nog ändå Ubuntu-revolutionen blivit i utvecklingsländerna. Billig hårdvara, sociala medier och tillgång till källkod har sätt kraft i händerna på många. Datorn har blivit både ett redskap för att skapa demokrati och ett bärbart universitet.

Ni inser väl förstås att jag sitter och drömmer. Det är fortfarande 2011 och Ubuntu 11.04 har just släppts. Det vi har att fundera på är hur vi går från verklighet till dröm — eller var det tvärt om? Vi kan inte uppnå allt på en gång men också om man ska vandra flera mil börjar man med ett steg.

Gemenskapen har nu en nyvald ledning och det är upp till dessa att bygga ett bra lag omkring sig och att hålla bråkstakarna utanför. Grundläggande är respekt för Ubuntu, Ubuntus uppförandekod och andra grundvärden för ubuntugemenskapen. Saknas det platsar man inte, det spelar ingen roll hur länge man varit med, vad man åstadkommit eller vilken teknisk kompetens man besitter. Har man ett ruttet äpple i korgen är snart alla förstörda.

Sen är det nog lite att börja om från början och att bygga en stadig grund. Syftet för verksamheten måste fastställas och tydligt anslås på webbplatsen. Likaså måste man ställa upp ett antal mål för låt oss säga den närmaste tvåårsperioden.

Sen tror jag någon form av agila metoder skulle vara ett arbetssätt som passar här. Gör en lista, en backlog, över allt som behöver fixas och jobba sedan låt oss säga en månad i taget och beta av några punkter i taget. Direktiven för det man jobbar med får inte ändras under tiden man jobbar på det. Däremot kan givetvis buggar i resultatet läggas till backlogen och fixas i en senare runda. Vi får här kortfristiga och väldigt konkreta mål att hålla oss till. Givetvis måste man hålla noga koll att dessa kortsiktiga mål pekar mot de långsiktiga och med gemenskapens syfte.

Likaså finns det en tydlig årscykel med releaser och val som fasta återkommande punkter. Visserligen tror jag starkt på längre mandatperioder men skitsamma i det här fallet, det är ändå cykliskt återkommande aktiviteter.

Det krävs ett tydligt avstamp och en markerad förnyelse. Det kan innebära att den gamla webbplatsen arkiveras och att alla får registrera sig på nytt i en ny och då samtidigt godkänna ett nytt medlemsavtal där man förbinder sig att respektera syftet och CoC exempelvis. Det kan innebära att äldre dokumentation arkiveras och att en ny portal byggs upp med ett nytt tema baserat på den aktuella designmanualen och med nytvättad dokumentation.

Det måste också finnas en tydlig ambition att kvala in som ett riktigt, godkänt LoCo igen. Aktiviteter som är nödvändiga för att kvala in ska prioriteras stenhårt. Sådant som inte krävs av oss får vi ta en paus med för att behålla fokus och uppmärksamhet på rätt saker.

För att göra detta måste vi hushålla med våra resurser och rikta in dessa på vad som är viktigt. Resurserna är förstås våra medlemmar och deras fokus och uppmärksamhet. Så där på papperet har vi snart sjutton tusen medlemmar registrerade i forumet vilket är högligen imponerande. Räknar vi medlemmar registrerade i LaunchPad är vi 134. Ser vi på aktiva i forumet eller på något annat tydligt sätt är det kanske några tiotal.

Hur aktiv var och en kan/vill vara är givetvis högst personligt, men varierar också över tiden med hur livet i övrigt utvecklar sig. Plugg, jobb, barn, hus och andra intressen ska ju också ha sin tid, men den tid man verkligen lägger på Ubuntu ska ju helst leda till något nyttigt och då är det där med fokus och uppmärksamhet viktigt.

Vi har ju fått vår beskärda del av spammare, troll och rättshaverister och det dessa gör är just att agera tidstjuvar. De ställer till bråk och onödiga diskussioner och för bort fokus från det väsentliga. Just nu verkar långrandiga diskussioner runt regeltolkningar och hantering av benådade permanentbannade regelbrytare vara den aktuella tisdtjuven. Det pyser av försök att misskreditera dem som gör storverk med att försöka hålla ordning. Misstroende och konspirationsteorier är liv och blod för rättshaveristerna.

En annan haverist återkommer via en annan kanal och tjatar oupphörligt om behovet av ”en stark ledare”, men herregud vi ser ju i Libyen hur bra och lugnande detta är och dessutom har Ubuntu Sverige precis förrättat val. Ge de nyvalda lite råg i ryggen i stället för att sprida misstroende!

Så har vi han som snackar ”dynghög” och kallar meningsmotståndare för ”kloakråttor”. Han må vara hur tekniskt kompetent som helst, men med den attityden är det bäst för Ubuntu om han kör Windows i stället.

Men det är lätt för även oss andra att stjäla fokus och uppmärksamhet. Det finns en gammal historia om styrelsen i ett storföretag som har att ta ställning till bygget av ett nytt kärnkraftverk. Budgeten är på mångmiljardbelopp och dokumentationen tjock och tekniskt avancerad. Beslutet klubbas lätt och snabbt utan diskussion.  Någon månad senare kommer det upp ett förslag om att bygga ett cykelskjul där byggarbetarna kan ställa sina cyklar. Plötsligt har alla en åsikt om färg, form och material och diskussionen tar timmar. http://bikeshed.com/

Det är på tiden att det börjar bli kul att jobba för Ubuntu igen. De som stjäl fokus och uppmärksamhet måste förpassas någon annanstans.

Det betyder inte nödvändigtvis att det är dåliga syften, bara att just den här konstellationen av människor har valt att syssla med något annat. Det kan till och med vara så att vi faktiskt gör en viss grej, men bara för att och så länge vi tror att det gynnar vårt syfte.

Syftet är till exempel INTE att driva ett allmänt forum där man kan snacka om vad som helst och där alla kan vara med oavsett om de gillar Ubuntu eller ej. Vi kanske ska driva just ett sådant forum ändå men bara om detta främjar användandet av Ubuntu i Sverige.

Faktum är att vårt syfte inte är att driva ett forum över huvud taget. Ett forum är ett verktyg. Så länge det gynnar vårt syfte ska vi använda det verktyget, men hittar vi bättre verktyg ska vi skrota forumet och använda de andra verktygen. Om vi flyttar ner forumet från att vara universums medelpunkt till att vara ett av flera verktyg i vår verktygslåda, så kan vi notera att man kan verka för att främja användandet av Ubuntu utan att hänga i forumet ständigt och jämt. Översättningsarbete, bloggar, presentationer på konferenser, affischering, lokala möten, lobbying på jobbet, buggrapportering och att installera IRL åt grannen är minst lika viktigt som att hänga i forumet.

Vårt syfte är inte att till varje pris hålla samman ett gäng av nätpolare som grälat och jobbat, snackat skit, gnällt och grälat, jobbat, hoppat av och på igen i åratal.  Är man med är det för att främja användandet av Ubuntu. ”Köper” man inte det är det också okej, men då platsar man inte — så enkelt är det. Man kan fortsätta umgås någon annanstans om man så vill. Agerar man regelbundet så att det blir bråk och osämja eller folk som hoppar av och tappar sugen runt omkring en gynnar det knappast de gemensamma syftena.

Vårt syfte är inte heller att sprida Linux, fri programvara eller öppen källkod i största allmänhet. Det håller andra på med. Vår grej är att vara fokuserade på en speciell variant som är bra, populär och lättanvänd. Du vet vilken… Givetvis gynnas de andra värdena på köpet, men vi gynnar dem på Ubuntus sätt.

Vårt syfte är inte heller att bedriva någon form av organisationsforskning. Så vitt möjligt följer vi i stället formulär 1a i hur ubuntugrupper  världen över organiserar sig  och arbetar. Den dag vi är störst och bäst i världen kan det vara läge att bryta nya vägar, och visa vägen för andra, men det är skitlångt dit.  Idag handlar det om att kvala in.

Att ha ett klart syfte ger inga enkla svar. Enkla svar är förrädiskt lockande men ofta fördummande. Kan vi enas om ett syfte är det ändå så att vi kan använda det för att väga och mäta olika förslag mot ifall det gynnar eller missgynnar vårt syfte. Utan ett sådant blir tyckeriet oändligt och inget är rätt eller fel. Men inget kan rädda oss från att det kommer att behövas diskussioner och beslutsfattande även framledes.

• http://ubuntufranborjan.wordpress.com/2011/05/12/meningen-med-ubuntu-sverige/